Kan man aktivera medborgare med demokratiska innovationer, eller är de främst en ytterligare påverkningskanal för dem som redan är politiskt aktiva? En färsk studie om medborgarinitiativet i Finland ger förhoppningar om att de faktiskt kan utvidga deltagandet.
Valdeltagandet i de flesta västerländska demokratier har under de senaste årtionden sjunkit, vilket är oroväckande med tanke på demokratins välmående och politikens legitimitet. Man har försökt råda bot på detta med demokratiska innovationer så som till exempel medborgarinitiativet i Finland.
Finland tog år 2012 i bruk medborgarinitiativet, som ger vanliga medborgare rätten att lägga fram förslag till ny lagstiftning. Om 50 000 röstberättigade medborgare ger sitt stöd till ett förslag under en period på sex månader kan det överföras till riksdagen, som bestämmer om initiativet ska godkännas och därmed leda till ändringar i den existerande lagstiftningen.
Medborgarinitiativet gör det möjligt att påverka den politiska dagordningen och därmed också dagordingens resultat i samspel med de valda beslutsfattarna i riksdagen.
För att underlätta insamlingen av underskrifter till stöd för ett medborgarinitiativ har justitieministeriet lanserat webbportalen. Här kan alla finländska medborgare framställa och stöda förslag till medborgarinitiativ. För detta krävs stark autentisering, som innebär att användaren bekräftar sin identitet med hjälp av nätbankskoder, mobilcertifikat eller chipförsett ID-kort.
Demokratins inklusivitet
Medborgarinitiativet avser att göra det lättare för vanliga medborgare att påverka det politiska beslutsfattandet. Ändå är alla samhällsgrupper inte nödvändigtvis lika benägna att använda sig av möjligheten. Forskning på området tyder på att de som redan är politiskt aktiva också är mera benägna att använda nya möjligheter för deltagande – med andra ord kan det hända att demokratiska innovationer som medborgarinitiativet ökar ojämlikheten i det politiska deltagandet fastän målet var det motsatta.
Det politiska beslutsfattandet riskerar att domineras av särintressen och då blir den demokratiska legitimiteten lidande.
Trots att alla formellt sett har samma rätt att engagera sig politiskt är det ett demokratiskt problem om det finns systematiska skillnader i vilka som utnyttjar denna rättighet. Det politiska beslutsfattandet riskerar att domineras av särintressen och då blir den demokratiska legitimiteten lidande.
Därför har det politiska deltagandets ojämlikhet – i valen och mellan valen – karakteriserats som ”demokratins stora olösta dilemma”. Om medborgarinitiativet inte lyckas aktivera marginaliserade grupper bidrar det inte till att skapa en mera inkluderande demokrati.
Kan medborgarinitiativet mobilisera passiva medborgare?
För att ta reda på om medborgarinitiativet utgör en del av lösningen på detta dilemma undersökte vi karaktärsdragen hos de personer som understödde förslag till medborgarinitiativ från införandet 2012 fram till riksdagsvalet i april 2015. På så sätt kan vi fastslå om medborgarinitiativet mobiliserar samhällsgrupper som annars tenderar att vara mindre politiskt aktiva.
Människor med lägre utbildning och yngre medborgare utgör exempel på grupper som typiskt tenderar att vara mindre aktiva inom politiken. Om medborgarinitiativet lyckas engagera sådana grupper bidrar det alltså till att öka demokratins inklusivitet.
Användningen av medborgarinitiativet
Vår undersökning visar för det första att medborgarinitiativet har blivit ett populärt inslag i det politiska landskapet i Finland. På medborgarinitiativ.fi lanserades före valet 2015 mer än 300 förslag till medborgarinitiativ, och dessa samlade tillsammans mer än en million underskrifter.
Det var ändå relativt få förslag till medborgarinitiativ som lyckades samla ihop de 50 000 underskrifter som krävs för överföring till riksdagen, och över 90 procent av alla förslagen samlade färre än 10 000 underskrifter, och uppfyllde inte ens närapå kravet. Enbart tio förslag (3 % av alla förslag) lyckades uppfylla kravet inom sex månader. Av dessa godkände riksdagen enbart ett förslag, nämligen medborgarinitiativet om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Ungefär en tredjedel av alla röstberättigade finländare har skrivit under minst ett förslag till medborgarinitiativ.
Trots den bristande genomslagskraften i form av ny lagstiftning blev medborgarinitiativet snabbt en populär form för politiskt deltagande: ungefär en tredjedel av alla röstberättigade finländare har skrivit under minst ett förslag till medborgarinitiativ.
Den fråga som vi främst ville undersöka var vilka samhällgrupper som använder sig av möjligheten. Denna fråga undersökte vi med hjälp av data från den finska valundersökningen, en enkätundersökning av ett representativt urval av den finska befolkningen som utfördes efter riksdagsvalet i 2015.
Vi analyserade samspelet mellan nio olika faktorer och sannolikheten att man använde sig av medborgarinitiativet under den utvalda perioden. Faktorerna inkluderar sociodemografiska resurser som utbildning och heltidsanställning, politiskt engagemang i form av politiskt intresse och subjektiv medborgarkompetens, liksom medverkan i olika nätverk som kan förväntas mobilisera till politisk aktivitet, till exempel föreningsverksamhet och internetanvändning.
Undersökningens resultat
Genom att undersöka vilka grupper som är överrepresenterade bland användarna kunde vi se vilka typer av medborgare som medborgarinitiativet lyckades mobilisera. Undersökningens viktigaste resultat är visualiserade i Figur 1.
De nio figurerna visar den beräknade sannolikheten att en genomsnittlig medborgare har skrivit under åtminstone ett medborgarinitiativ som en funktion av de faktorer som undersökningen omfattar. Här ser man hur de olika karaktärsdragen påverkar sannolikheten att en person använder sig av medborgarinitiativet under den undersökta tidsperioden.
Resultaten tyder på att medborgarinitiativets användare på många sätt liknar deltagarna i andra politiska aktiviteter. De har högre utbildning, är mera politiskt intresserade, och är mera aktiva inom politika partier än befolkningen överlag. Effekterna är dock relativt svaga och inte alltid signifikanta om alla faktorer inkluderas i samma modell. Detta innebär att resultaten inte är definitiva.
Man kan konstatera att det finns skillnader mellan aktiva och passiva medborgare, men det verkar ändå inte som om medborgarinitiativet bidrar till att öka de skillnader i politiskt deltagande som redan förekommer i samhället.
Yngre medborgare aktiveras och internet bidrar till att sprida information
Dessutom går två av resultaten emot det etablerade mönstret för politiskt deltagande. De tyder på att medborgarinitiativet kan mobilisera samhällsgrupper som annars tenderar att vara politiskt passiva.
För det första är det mera sannolikt att yngre medborgare använder medborgarinitiativet jämfört med äldre generationer. Den beräknade sannolikheten att en yngre person har använt medborgarinitiativet är ungefär 50 procent, medan sannolikheten efter ungefär 44 års ålder faller under medelvärdet på 35 procent för hela befolkningen.
Medborgarinitiativet kan mobilisera samhällsgrupper som annars tenderar att vara politiskt passiva.
Det faktum att yngre medborgare är mindre politiskt aktiva i till exempel politiska valen har redan en längre tid väckt bekymmer. Därför är det ur en demokratisk synvinkel positivt att medborgarinitiativet lyckas engagera de som utgör demokratins framtid.
För det andra utgör internetanvändning också en mobiliserande faktor som kan medverka till att öka demokratins inklusivitet. Möjligheten att samla underskrifter på hemsidan har därmed bidragit till att göra medborgarinitiativet mera tillgängligt för medborgarna. Till skillnad från mera traditionella mobiliseringsnätverk, som till exempel politiska partier, är internet och sociala medier inte avgränsade till en specifik grupp av medborgare med gemensamma intressen.
Information om olika förslag och pågående kampanjer kan nå ut till sådana som inte är medlemmar i traditionella politiska organisationer. Det är värt att notera att betydelsen av internetanvändning och ålder är oberoende av varandra: yngre medborgare är alltså inte mera aktiva enbart för att de samtidigt är mera aktiva på internet.
Medborgarinitiativet verkar ha varit en vitaminspruta för demokratin i Finland. Det löser kanske inte alla utmaningar som demokratin står inför idag, men det kan vara en del av lösningen snarare än en del av problemet.
Mera information om undersökningen: Christensen, Henrik Serup; Jäske, Maija; Setälä, Maija & Laitinen, Elias (2017) ”The Finnish Citizens’ Initiative: Towards Inclusive Agenda-setting?”, Scandinavian Political Studies, Early view. DOI: 10.1111/1467-9477.12096
Henrik Serup Christensen är akademiforskare vid Institutet för samhällsforskning (Samforsk) vid Åbo Akademi med ett forskningsprojekt som undersöker användningen av demokratiska innovationer i Finland och effekten på den demokratiska legitimiteten
