Hur förändras olika sorters förtroende över tid? Vad kan det i så fall vara som påverkar människors förtroende? En studie om förändringar i politiskt, institutionellt och socialt förtroende bland äldre i Österbotten visar att de olika förtroendeformerna följer olika mönster och att förändringarna delvis sett olika ut bland finsk- och svenskspråkiga.
Förtroende kan delas in i olika typer. Å ena sidan kan begreppet avse socialt förtroende, det vill säga det förtroende vi har för andra människor. Å andra sidan kan det handla om det förtroende vi har för samhälleliga institutioner såsom rättsväsendet och hälso- och sjukvården. Därtill innefattar vårt förtroende även politiskt förtroende vilket inkluderar det förtroende vi har för våra makthavare och vårt politiska system.
Olika typer av förtroende kan påverkas på olika sätt och av olika faktorer. Till exempel kan politiskt och institutionellt förtroende påverkas av hur väl olika aktörer lever upp till ens förväntningar och även indirekt av bland annat medias rapportering. Socialt förtroende är däremot något som till stor del formas redan tidigt i livet av egna erfarenheter och som inte påverkas så lätt av enskilda händelser.
Det finns relativt lite information om förtroendenivåerna bland den äldre befolkningen, särskilt hur förtroendet har förändrats över tid.
Det sociala förtroendet kan därför antas vara mera stabilt medan det politiska och institutionella förtroendet lättare kan påverkas av bland annat det ekonomiska läget. I vår studie hade vi möjlighet att undersöka hur förtroendenivåerna skiljde sig åt åren 2005 och 2016. Denna period kan ses som en tid som har kantats av ekonomiska nedskärningar, inte minst med tanke på den globala ekonomiska kris som tog fart år 2008, vilket således kan tänkas ha påverkat människors förtroende.
Därtill finns det relativt lite information om förtroendenivåerna bland den äldre befolkningen, särskilt hur förtroendet har förändrats över tid. Samtidigt utgör de som är 65 år och äldre en allt större andel av befolkningen, vilket gör att deras förtroende spelar en allt viktigare roll för samhället. Vi såg därför ett behov av att undersöka förtroendet hos äldre.
Varför är förtroende viktigt?
På ett övergripande plan kan man säga att förtroendet är viktigt för den sociala sammanhållningen, det vill säga att man känner samhörighet med, och solidaritet gentemot, andra människor. Högt förtroende kan därmed bidra till ett mera enat och välfungerande samhälle medan ett lågt förtroende kan göra det svårare att till exempel komma överens i politiska sakfrågor.
Under covid-19-pandemin kan det ha varit fördelaktigt att vi i Finland har haft ett jämförelsevist högt politiskt förtroende, vilket kan ha bidragit till att vi har följt de rekommendationer och restriktioner som regeringen och myndigheterna har beslutat om
Årets World Happiness Report, som hade ett särskilt fokus på covid-19, visade att förtroende inte enbart är viktigt för välbefinnande, utan att det också hade ett samband med antalet dödsfall kopplade till covid-19 i de inkluderade länderna. Under covid-19-pandemin kan det därför ha varit fördelaktigt att vi i Finland har haft ett jämförelsevist högt politiskt förtroende, vilket kan ha bidragit till att vi har följt de rekommendationer och restriktioner som regeringen och myndigheterna har beslutat om. Höga förtroendenivåer kan därför ses som en viktig samhällsresurs och det är således centralt att på olika sätt studera befolkningens förtroende och hur det eventuellt förändras.
Vår studie
För att undersöka förändringar i förtroende hos äldre använde vi datamaterial från en enkätundersökning som heter GERDA (Gerontologisk Regional Databas) som genomförts i alla kommuner i Österbotten år 2005 och 2016. Enkäten riktades till 65- och 75-åringar och omfattade 1545 personer år 2005 och 1743 personer år 2016.
Vi hade även möjlighet att undersöka om det fanns skillnader i hur förtroendet har förändrats mellan svensk- och finskspråkiga eftersom enkäten skickats ut till båda språkgrupperna. Denna frågeställning är intressant, eftersom svenskspråkiga äldre i egenskap av nationell minoritet eventuellt i högre grad kan tänkas påverkas av samhälleliga förändringar såsom nedskärningar i välfärdsservice vilket också kan avspegla sig i deras förtroende.
Det fanns vissa skillnader i förtroendenivåerna år 2005 och 2016. Andelen som hade stort förtroende för riksdag och regering var 19 procent år 2005 och endast 9 procent år 2016.
I studien använde vi fyra olika mått på förtroende. Förtroende för grannar användes för att mäta socialt förtroende och förtroende för riksdag och regering för att mäta politiskt förtroende. Därtill mätte vi två olika typer av institutionellt förtroende. På lokal nivå mätte vi förtroende för äldreomsorgen i kommunen och på nationell nivå förtroende för Folkpensionsanstalten (FPA).
Frågorna om de olika kategorierna förtroende hade svarsalternativen ”Stort förtroende”, ”Varken stort eller litet” och ”Litet förtroende”. I vår studie valde vi att undersöka förändringar i andelen som hade stort förtroende.
Vilka förändringar såg vi?
Resultaten visade att det fanns vissa skillnader i förtroendenivåerna år 2005 och 2016. Andelen som hade stort förtroende för riksdag och regering var 19 procent år 2005 och endast 9 procent år 2016. Gällande FPA hade andelen med stort förtroende sjunkit från 43 procent år 2005 till 31 procent år 2016.
Däremot sågs inga större förändringar i det sociala förtroendet.
Även andelen som hade stort förtroende för äldreomsorgen hade sjunkit från 37 procent till 26 procent. Däremot sågs inga större förändringar i det sociala förtroendet. Andelen som hade stort förtroende för sina grannar var 39 procent år 2005 och 37 procent år 2016.
Fanns det skillnader mellan språkgrupperna?
Skillnaderna mellan språkgrupperna varierade beroende på vilken typ av förtroende som undersöktes. Gällande förtroendet för riksdag och regering kunde vi se tydliga skillnader mellan språkgrupperna. Medan andelen med stort politiskt förtroende endast hade sjunkit från 15 procent till 14 procent bland de finskspråkiga hade andelen sjunkit från 21 procent till 6 procent bland de svenskspråkiga.
Vi såg en nedgång i förtroendet för FPA bland båda språkgrupperna, men andelen som hade ett stort förtroende var ändå högre bland de finskspråkiga. Gällande äldreomsorgen i kommunen visade det sig däremot att svenskspråkiga hade stort förtroende i större utsträckning än finskspråkiga vid båda undersökningsomgångarna. Andelen med stort förtroende för äldreomsorgen var emellertid betydligt lägre inom båda språkgrupperna år 2016 jämfört med 2005.
Gällande förtroendet för riksdag och regering kunde vi se tydliga skillnader mellan språkgrupperna.
Andelen med stort förtroende för grannar var något lägre för svenskspråkiga år 2016 jämfört med 2005, medan den var något högre för finskspråkiga. Skillnaderna var dock relativt små.
I figuren visas hur många procent av undersökningspersonerna som hade stort politiskt, institutionellt respektive socialt förtroende år 2005 och 2016.
Vad kan förklara förändringarna?
Även om vi inte i vår studie direkt har kunnat undersöka de bakomliggande orsakerna till att nivåerna i det politiska och det institutionella förtroendet skiljde sig åt år 2005 och 2016, eller till skillnaderna mellan språkgrupperna, finns det en del tänkbara förklaringar.
Det förtroende man har för politiken eller olika institutioner kan delvis styras av vilka förväntningar man har på de olika aktörerna och huruvida dessa förväntningar uppfylls. Man har till exempel vissa förväntningar på vilken service som erbjuds och hur den erbjuds. En rimlig förklaring till förändringar i förtroendenivåerna skulle därmed kunna vara att aktörerna inte uppfyller äldres förväntningar i samma utsträckning som tidigare.
En rimlig förklaring till förändringar i förtroendenivåerna skulle kunna vara att aktörerna inte uppfyller äldres förväntningar i samma utsträckning som tidigare.
Som nämndes i inledningen var den period vi undersökte kantad av ekonomiska nedskärningar vilket har påverkat politiska linjedragningar och olika institutioners verksamhet. Bland annat har olika förmåner blivit mer selektiva och behovsprövade vilket gör att tröskeln till att få ta del av olika stödformer har blivit högre. Även pensionssystemets generositetsgrad har sjunkit genom olika reformer.
De negativa förändringarna i förtroendet för FPA skulle därmed exempelvis kunna förklaras av diverse strukturella reformer, t.ex. av centralisering av verksamheten och en övergång till digitala tjänster. Också i äldreomsorgen har olika strukturella förändringar och åtstramningar ägt rum. Till exempel har man kunnat se att familjen och andra närstående fått ett större omsorgsansvar.
Också i äldreomsorgen har olika strukturella förändringar och åtstramningar ägt rum. Till exempel har man kunnat se att familjen och andra närstående fått ett större omsorgsansvar.
Olika förändringar till följd av åtstramningspolitik kan således i ett bredare perspektiv ha påverkat huruvida ens förväntningar på välfärdssamhället uppfylls. Detta kan i sin tur ha påverkat det förtroende man har för både makthavarna och de institutioner som i praktiken har påverkats av nedskärningarna.
Medan vi såg en likartad nedgång i det institutionella förtroendet för båda språkgrupperna fanns det en stor skillnad mellan språkgrupperna beträffande det politiska förtroendet, där det hade skett en stor förändring bland svenskspråkiga men inte hos finskspråkiga. Förklaringen till detta kan delvis vara lokalt förankrad.
Förändringar i förtroende kan förklaras av både mer övergripande samhälleliga förändringar och av mer lokalt förankrade orsaker, men forskning där de bakomliggande orsakerna till förändringarna undersöks behövs fortfarande för att kunna fastställa några samband.
Under samma tid som enkäten skickades ut pågick en livlig debatt om att Vasa Centralsjukhus inte skulle få fulljoursstatus till följd av social- och hälsovårdsreformen. Detta kunde ses som en särskilt viktig fråga för svenskspråkiga eftersom det fanns en oro för att detta skulle innebära en försämring i tillgången till svenskspråkig service. Förtroendet för de som då satt vid makten kunde därmed ha naggats i kanterna.
För att summera kan förändringar i förtroende förklaras av både mer övergripande samhälleliga förändringar och av mer lokalt förankrade orsaker, men forskning där de bakomliggande orsakerna till förändringarna undersöks behövs fortfarande för att kunna fastställa några samband. Vår studie visar framförallt att det skett rätt stora negativa förändringar i förtroendet bland äldre under en tidsperiod som kantats av olika strukturella förändringar. Fortsatta studier behövs ännu för att studera eventuella positiva och negativa förändringar över en längre tid.
Mer information om studien: Näsman, M., Nyqvist, F., Lindell, M., Nygård, M., & Björklund, S. (2020). Vem kan man lita på? Förändringar i politiskt, institutionellt och socialt förtroende bland äldre i Österbotten. Politiikka, 62(4), 354–378.
Marina Näsman har nyligen disputerat i socialpolitik vid Åbo Akademi med en avhandling som handlar om välbefinnande hos de allra äldsta. Hon har även varit anställd inom projektet Äldres sociala inkludering ur ett minoritetsperspektiv – en nationell och internationell jämförelse (AgeMin) i vilket äldres förtroende var ett fokusområde.
