Välfärdsservice på svenska är viktigt för finlandssvenskar – men inte lika viktigt för alla

Vihreä ovi etuoikealla ja käytävällä rivissä putkirunkoisia nojatuoleja. Eweis Yehia, Helsingin kaupunginmuseo/Finna (CC BY 4.0)
Lukuaika: 6 min.

En ny studie visar att välfärdsservice på eget språk är viktig för finlandssvenskar både i princip och i praktiken. Språkkunskaper och språklig identet är avgörande för hur viktigt språket anses vara.

I skrivande stund står vi inför Finlands första välfärdsområdesval, ett val där Finlands befolkning väljer representanter till en nyskapad administrativ nivå, välfärdsområdet. Som namnet säger handlar det alltså om en administrativ nivå som fokuserar på välfärdsservice. Mer specifikt handlar det om att ansvaret för social och hälsovårdsservice överförs från den kommunala nivån till en regional nivå. När det nalkas strukturella omvandlingar i Finland med sina två nationalspråk tillkommer det förstås också en språklig dimension. Bland de svenskspråkiga ställer man sig frågan om hur den språkliga servicen kommer att fungera inom den nya strukturen.

Bland de svenskspråkiga ställer man sig frågan om hur den språkliga servicen kommer att fungera inom den nya strukturen.

Dessa tankar och den eventuella oro för den språkbaserade välfärdsservicen som de nya välfärdsområdena för med sig ser dock inte nödvändigtvis ut på samma sätt för alla finlandssvenskar. I en nyligen publicerad artikel visar vi, Staffan Himmelroos, Isak Vento och Åsa von Schoultz vid Helsingfors universitet, vad som styr svenskspråkiga finländares åsikter om språkbaserad välfärdsservice i Finland.

 

Universalism och nationalspråk

Kombinationen språkfrågor och välfärdsservice rör ingalunda endast Finland, utan är ett ämne som är relevant i alla flerspråkiga länder och i princip för vilken medlem som helst ur en minoritetsgrupp som inte behärskar majoritetsspråket felfritt.

Det är också välkänt att det handlar om frågor som kan medföra betydande utmaningar i flerspråkiga miljöer. Redan relativt små problem i den språkbaserade servicen kan resultera i ett lägre förtroende för verksamheten hos en språkminoritet. Detta kan bero på att man oroar sig för att man inte får service lika fort eller att servicen på minoritetsspråket är av lägre kvalitet.

Man kan även oroa sig för att serviceförmedlaren inte kan kommunicera tillräckligt bra på minoritetsspråket, även om det handlar om ett nationalspråk. I värsta fall kan detta leda till medlemmar ur en språkminoritet är mindre benägna att utnyttja den service som finns eller till och med väljer att inte kontakta serviceförmedlaren då det verkligen skulle behövas.

Redan relativt små problem i den språkbaserade servicen kan resultera i ett lägre förtroende för verksamheten hos en språkminoritet.

Finlandssvenskarna utgör ett intressant fall för studier av välfärdsattityder. Det här beror dels på att Finland är ett land med ett omfattande universellt välfärdssystem. Ett universiellt välfärdssystem, till skillnad från ett behovsprövat välfärdssystem, bygger på alla har en jämlik rätt till den välfärd som erbjuds. Det omfattande universiella välfärdssystemet bidrar till en tydlig förväntan om att välfärdstjänster skall erbjudas jämlikt oberoende av vilket nationalspråk man har som sitt modersmål.

Samtidigt finns det en tydlig utmaning i att kunna leverera dessa tjänster på ett nationalspråk som endast dryga fem procent av medborgarna har som sitt modersmål. Kombinationen av höga förväntningar och utmaningen att kunna leverera fullständig svenskspråkig välfärdsservice innebär onekligen en risk för att förtroendet för välfärdssystemet ska svikta bland svenskspråkiga finländare.

 

Det mångfasetterade språkperspektivet

Samtidigt skall det påpekas att finlandssvenskar inte är en homogen grupp och att olika individuella och kontextuella förutsättningar kan leda till olika förväntningarna på språkbaserad välfärdsservice. För individer med svagare kunskaper i finska är språkbaserad välfärdsservice sannolikt viktigare än för dem med fullständiga eller nästintill fullständiga kunskaper i finska. Även den sociala identiteten kan spela en roll i vilka förväntningar svenskspråkiga finländare har på svenskspråkig service.

Om man starkt identifierar sig med den svenska språkgruppen är man också antagligen mer mån om att det erbjuds service på svenska. Eftersom svenskans ställning varierar starkt på kommunnivå, det vill säga den administrativa nivå som fram tills nu har ansvarat för välfärdstjänster, är det även sannolikt att språkförhållandet spelar en roll för vilka förväntningar man har på service på sitt modersmål.

Även den sociala identiteten kan spela en roll i vilka förväntningar svenskspråkiga finländare har på svenskspråkig service.

När man diskuterar attityder gentemot språkbaserad välfärdsservice finns det även orsak att särskilja principiella förväntningar om vad systemet bör leva upp till från den mer specifika känslan eller erfarenheten av hur systemet i praktiken fungerar. De principiella förväntningarna kopplas ofta samman med övergripande ideologiska värderingar, medan de specifika uppfattningarna om hur välfärdssystemet fungerar har förknippats med rationella förklaringsmodeller och egenintresse.

Därmed finns det orsak att anta att de principiella förväntningarna kring nivån av svenskspråkig service inom välfärden styrs av hur stark koppling man känner till den svenska språkgruppen, medan erfarenheten av hur systemet fungerar snarare påverkas av hur beroende man är av att använda sig av svenska när man är i kontakt med en förmedlare av välfärdsservice.

Dessa förväntningar och vilken mån de kan förklaras med språkkunskaper och social identitet utgör den centrala frågeställningen i vår studie. Frågan undersöks med hjälp av enkätundersökningen European Values Study där över 1300 svenskspråkiga finländare vid årsskiftet 2018-2019 besvarade frågor bland annat om hur de ser på den språkbaserade välfärdsservicen i Finland.

Den generella förväntan uppfångades med påståendet ”Det spelar ingen roll om man får välfärdsservice på svenska i Finland så länge servicen är god”, medan den specifika uppfattningen om välfärdservice med påståendet “Tillgången till välfärdsservice på svenska i Finland är god.”

 

Klart stöd för språkbaserad välfärdsservice

Resultaten från studien visar att en klar majoritet (62 %) av de svenskspråkiga finländarna anser att det spelar roll om man får välfärdsservice på svenska eller ej. Det finns alltså en relativt stark önskan om att få service på sitt modersmål. När det gäller uppfattningar om hur denna service förverkligas är bilden inte speciellt ljus. En majoritet (56 %) av finlandssvenskarna anser inte att tillgången på välfärdsservice på svenska är god och endast 20 procent kan beskrivas som mycket nöjda med tillgången på svensk välfärdsservice.

Studien visar även att det finns en tydlig koppling mellan synen på välfärdsservice och språkkunskap respektive social identitet. Inte helt oväntat visar det sig att starkare kunskaper i majoritetsspråket finska korrelerar med uppfattningen om att tillgången på välfärdsservice på svenska är god.

Detta hänger högst antagligen samman med att de som har mindre behov av att få service på svenska inte heller känner en oro över, eller noterar brister i tillgången. Det kan också bero på att situationer där man inte erbjuds service på svenska inte betyder lika mycket för dem som har starka finskakunskaper.

Inte helt oväntat visar det sig att starkare kunskaper i majoritetsspråket finska korrelerar med uppfattningen om att tillgången på välfärdsservice på svenska är god.

Däremot kan en upplevelse av bristfällig svenskspråkig service för en person med stort behov av svenskspråkiga välfärdstjänster ha en stark negativ inverkan på deras uppfattningen om hur bra tillgången till svenskspråkig välfärdsservice är.

Resultaten från vår studie visar också att språkkunskaperna samvarierar negativt med en principiell förväntan på språkbaserad välfärdsservice. Med andra ord är svenskspråkiga finländare med starkare finska mer benägna att tycka att språket på servicen inte spelar så stor roll så länge servicen är god. Och det motsatta gäller alltså för dem med svagare finskakunskaper.

En majoritet av finlandssvenskarna anser inte att tillgången på välfärdsservice på svenska är god och endast 20 procent kan beskrivas som mycket nöjda med tillgången på svensk välfärdsservice.

Den principiella förväntan på tillgången av svenskspråkig service hänger också tydligt ihop med styrkan på ens finlandssvenska identitet. De som har en starkare finlandssvensk identitet, baserat på frågan”Hur stolt är du över att vara finlandssvensk?”, är mer benägna att tycka att tillgången på svenskspråkig välfärdservice är viktig. Det skall även poänteras att alla samband som presenterats här gäller även när man beaktar inflytandet av andra potentiella förklaringar. Med andra ord är svenskspråkiga finländare med starkare finska mindre benägna att bry sig om svenskspråkig service även när man tar deras sociala identiet och boningsort i beaktande.

 

Betydelsen för välfärdsområdena

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta och på vilket sätt är dessa resultat relevanta för det inkommande välfärdsområdesvalet? Man kan konstatera att finlandssvenskarna överlag bryr sig om nivån på den språkbaserade välfärdservicen. Det visar sig dock att de med starkare finska är mindre brydda vad gäller eventuella brister i den språkbaserade servicen och inte heller ställer samma principiella krav på att välfärdsservicen skall finnas tillgänglig på svenska.

Eftersom tvåspråkigheten tenderar vara mer utbredd i områden där finskan är det dominerande språket är dessa resultat även relevanta för de språkbaserade välfärdstjänsterna inom de nya välfärdsområdena. De tvåspråkiga välfärdsområdena som innefattar olika typer av svenskbygd kommer otvivelaktigt att omfatta en större variation i förväntningar och språkkunskap än vad som varit fallet på kommunnivå.

De med starkare finska är mindre brydda vad gäller eventuella brister i den språkbaserade servicen och inte heller ställer samma principiella krav på att välfärdsservicen skall finnas tillgänglig på svenska.

Exempelvis finns det antagligen högre förväntningarna på språkbaserad service inom det tvåspråkiga välfärdsområdet Västra Nyland där Esbo är den dominerande kommunen, men där flera starkt svenskspråkiga kommuner ingår, än vad förväntningar på språkbaserad välfärdsservice varit i den tvåspråkiga kommunen Esbo.

I de delar av de tvåspråkiga välfärdsområdena där finskan dominerar kommer man därmed att ställas inför högre förväntningar på språkbaserad välfärdsservice än vad som tidigare varit fallet. Om förväntningarna och erfarenheterna av språkbaserad välfärdsservice i de nya välfärdsområdena inte lever upp till de gamla strukturerna finns det en risk att förtroendet för välfärdsförmedlarna sjunker, särskilt bland svenskspråkiga vars finskakunskaper inte är fullständiga.

 

Staffan Himmelroos är docent och universitetsforskare i allmän statslära, vid statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet och fungerar som projektledare för det av Svenska litteratursällskapet finansierade projektet Politiskt beteende i den finlandssvenska diasporan.

Isak Vento är universitetslektor i allmän statslärare vid statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet.

Åsa von Schoultz är professor i allmän statslära vid statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet.

Kommentera

Din e-postadress publiceras inte.


*